fredag 29 juni 2012

The Rubáiyát of Omar Khayyám

I sent my soul through the invisible,
Some letter of that after-life to spell:
And by and by my soul returned to me,
And answered,
I myself am Heaven and Hell.


Så förbannat vackert.

onsdag 27 juni 2012

Förvandlingen

Gregor såg klart vad Grete hade för avsikt, hon ville sätta modern i säkerhet och därefter jaga ner honom från väggen. Nåja, hon kunde ju bara försöka! Han satt på sin bild och lämnade den inte ifrån sig. Hellre skulle han hoppa rakt ner i ansiktet på Grete. Men Gretes ord hade nu gjort modern riktigt orolig, hon steg åt sidan, fick syn på den jättestora bruna fläcken på den blommiga tapeten och innan hon ännu fått riktigt klart för sig att det var Gregor hon såg skrek hon med gäll röst: "Gud, å Gud!" och föll ner på schäslongen med utbredda armar, som om hon gav upp allt, och blev liggande orörlig. "Gregor du!" skrek systern och hötte med knytnäven åt honom och gav honom en genomborrande blick.

tisdag 26 juni 2012

Sveriges exotism

Något jag tycker är ganska sällsamt är när en författare (eller auteur eller annan sorts konstnär) lyckas få sitt hemland att kännas lite främmande, nästan lite exotiskt - för landets egen befolkning alltså. Det är nog därför jag själv gärna låter berättelserna jag själv skriver utspelas i Europa men inte i Sverige. Jag har svårt att skildra Sverige på ett snyggt sätt tror jag. Till skillnad från Marianne Cederwall och Ingmar Bergman - de får Sverige att kännas så nära men samtidigt så långt borta. Jag imponeras.

Barry Lyndon

Barry Lyndon (eller Redmond Barry som huvudpersonen heter i sin ungdom) i Thackerays bok bestämmer sig för att spela galen eftersom han är trött på att kriga:
 

"En natt viskade jag till honom [doktorn] att jag var Julius Caesar och betraktade honom som min tillkommande hustru Kleopatra, vilket övertygade honom om mitt vansinne."

Födelsedagar och kvasifödelsedagar

Idag fyller min favoritskådespelare Ernest Torrence år. 134 blir han. Underbar skådespelare med i flera stumfilmer och ett par talkies. Han hade karaktär, den mannen!

En annan som fyller år är en karaktär från romanen jag håller på med. Benjamin heter han och fyller 24.

Och hade jag inte varit så lat och skjutit upp saker och ting till och med i mor mins mage hade det även varit min födelsedag. Men jag stannade i värmen i tre dagar till.

Det passar sig inte!

"Det passar sig inte" är en alldeles underbar liten bok som handlar om vett och etikett och hur man för sig. Den är skriven på 1800-talet, men Känguru förlag gav ut den på nytt för något år sedan. Här får du veta hur du ska bete dig om du vill verka gentlemannamässig, några exempel är:

"Det passar sig inte, att medföra och förtära starka drycker i käpp eller dylikt."

"Det passar sig inte, att försegla bref genom slickning af omslagets gummirand, ty utom att sjukdom deraf kan uppstå, har man ingen rätt att skicka sitt spott till andra."

"Det passar sig inte, att tumma på sina egna mustascher- och ännu mindre på andras."

Min favorit är:

"Det passar sig inte, att i umgängeslifvet vara alltför älskvärd och förtrolig, klappa folk på skuldran, boxa dem eller puffa dem på refbenen, eller knipa dem i lår, armar, kinder och näsa eller ropa mot dem vid inträdet: Morjens bror Pettersson, du glada lax!"

måndag 25 juni 2012

Oscarboken

Min lillasyster, som är fem år gammal, ber mig varje gång jag åker och hälsar på familjen att ta med mig "Oscarboken", det vill säga Oscar Wildes Familjealbum av Merlin Holland. Den är fullspäckad med foton på hennes älskade Oscar och "Oscars pojke" Alfred och "Alfreds dumma pappa" Lord Queensberry. Nu säger hon att hon önskar sig den i julklapp. Jag är mycket stolt över min lillasyster.

Detta är för övrigt en av hennes favoritbilder på Oscar. Mycket stilig herre!


onsdag 20 juni 2012

Om en resa med förhinder

Jag ska faktiskt resa till Blekinge med familjen och ett par släktingar i ett par dagar så jag hoppas på att inte få några förhinder. Men i varje fall, jag hittade ett gammalt kollegieblock och det är alltid så intressant att läsa vad man skrivit för skit när man var yngre. Ibland är det pinsamt. Ganska ofta till och med. Fast detta var inte farligt. Jag skrev den när jag inspirerades av sidan skrivpuff för några år sedan. Ämnet var "En resa med förhinder".

Jag minns en hård smäll och mörker. En känsla av isande smärta, kyla och krossade ben. Vidöppna, oseende ögon. Blod. Att vilja prata, att vilja skrika, men det går inte. Röstboxen saknas. Mer blod, ben, inälvor, kyla. Men jag har varit egoistisk. Egoistisk. Manipulativ. En bedragare och en förrädare. Jag har varit otrogen mot min fru. Jag har varit otrogen med mot fru med grannens sjuttonåriga dotter, jag har varit otrogen mot min fru med en man på en bar. Jag har lånat pengar jag aldrig haft för avsikt att betala tillbaka. Jag har hamnat i bråk och krogslagsmål. Jag har druckit alldeles för mycket alkohol och spelat bort massor med pengar. Jag har begått alla de sju dödssynderna dagligen och varken hedrat min far eller min mor. Jag har köpt sex av prostituerade kvinnor och jag har köpt sex av prostituerade män. Jag svär ofta och missbrukar Herrens namn. Jag har spillt min säd på marken. Jag har bara helgat vilodagen då jag varit bakfull. Jag är lat och har skattefuskat. Jag har haft fler gudar jämte dig - alkohol, sex och pengar. Mitt liv har varit en enda röra precis som min död, och jag har inte varit någon god människa. Jag älskade aldrig min nästa. Jag är mycket osäker på att jag kommer att bli insläppt i himlen.

tisdag 19 juni 2012

Citat

Jag skrev om Per Hagmans När Oskulder Kysser och var inte överförtjust, men ett citat fastnade verkligen.

"De skadade är farliga, för de vet att de överlever."

Och jag är även otroligt förtjust i följande:

"De trodde allt var yta när allt var hjärta." Förbaskat vackert! Absolut värt pengarna för boken!

Käre Bergis

En massa läsning om Bergman just nu. Lusten och Dämonerna av Mikael Timm. Sedan blir det valfri bok av Bergman. Laterna Magica (som jag inte ens visste att jag hade på grund av mina överfulla bokhyllor) eller Bilder. Jag får se vilken jag väljer. Lusten och Dämonerna är i vilket fall en väldigt intressant bok, även om jag inte kommit så långt än. Jag har noll framförhållning, började ganska precis trots att vi blivit rekommenderade att börja läsa boken redan för ett par veckor sedan. Tur att jag läser snabbt.

Alldeles nyss såg jag förresten en Bergmanfilm jag inte sett förr. Riten. Mycket, mycket speciell. Underlig. Vacker. Obehaglig. Jag tyckte om den. Älskade, stilige, begåvade Gunnar Björnstrand är med.



måndag 18 juni 2012

Hehe... hehehe... haha

Se på fan

Jag har nämnt att jag går en sommarkurs som handlar om chick-lit (jag går dessutom en kurs som handlar om Ingmar Bergman) och för tillfället läser jag en roman vid namn Ralphs Party av Lisa Jewell. Jag är dock rädd att jag inte kan läsa mer än de 29 sidor jag kommit till, jag var tvungen att stanna vid en helt briljant mening och jag är rädd att boken inte kommer bli bättre än så (tro mig, det är svårt att slå detta!). Den lyder;

"Visserligen tvingades han lika regelbundet att retirera, men trots att han var illa åtgången haltade han ändå iväg med sina överentusiastiska genitalier tappert pekande som en bajonett mot nästa slag."

(Jag måste i förbifarten nämna en väldigt upprörande formulering i en annars enormt härlig bok, nämligen Spinnsidan av Marianne Cederwall, vars fantasi och litterära charm jag beundrar. Hon beskrev i varje fall ett ansikte som "finlemmat". Hur fanken kan ett ansikte vara finlemmat? Det har inga lemmar. Finmejslat ((nej, det är ingen särskrivning, det ser bara ut så)) vore... jag kan inte hjälpa det. Jag är en sådan sucker för formuleringar. Jag blir upprymd eller upprörd alldeles för lätt.)

söndag 17 juni 2012

Alastair

Jag har fastnat väldigt mycket för bildkonstnären Alastair. Jag älskar den enkla stilen, den som jag även fastnat för hos Cocteau och Beardsley. Här är en bild på Dorian Gray. Det var lustigt, för så fort jag såg den tänkte jag "Åh, det är Dorian", och det var det! Jag känner igen en Dorian när jag ser honom. (Dock inte Ben Barnes i den där gräsliga Dorian Grayfilmen som utkom för något år sedan. Honom hade jag inte känt igen som en Dorian för han är ingen Dorian. Han är Prins Caspian taking the piss. Nu kommer snart ett rabiat Lewisfan och slår ner mig, vrålandes "Det där är inte Caspian!"...)


torsdag 14 juni 2012

Gabriel García Márquez och annat

Det är ju bara för sorgligt att jag inte tagit mig tid att läsa något av honom än! Han verkar väldigt lovande.

...för övrigt så drömde jag om både Stephen Fry och Oscar Wilde. Igen. Tredje natten för Stephen, andra för Oscar. Undrar vad som händer denna natt.

tisdag 12 juni 2012

Söta drömmar

Vilken fin natt jag har haft! Jag tycker egentligen inte om att drömma, jag tycker att fenomenet är lite obehagligt, men inatt drömde jag om Oscar Wilde, Stephen Fry och Grantaire från Les Misérables (speciellt hans signatur, R), och det kan ju faktiskt inte annat än att båda gott.

måndag 11 juni 2012

André Gide

Underbara, fina André Gide... Jag blir varm i hjärtat bara av att tänka på honom. Han är en jordnära motpol till min andra favoritförfattare, Oscar Wilde (som han kände, och dessutom hade en crush på ett tag).

Jag upptäckte faktiskt Gide av en ren slump. Jag var väldigt inne på fransk litteratur under den perioden, början av 2010, och jag var på ett av mina favoritantikvariat. Där stod en bok som var fint inbunden och hette "Falskmyntarna". Jag hade inte mycket att gå på. Det fanns ingen baksidetext, så jag hade ingen aning om vad den handlade om, och det stod inte vilket år den var från, varken när den skrevs eller när själva utgåvan var från. Jag fick bara en bra känsla av titeln och namnet på författaren. Min magkänsla hade rätt, jag blev förälskad när jag läste den och började samla på hans böcker (i svensk eller engelsk översättning eftersom jag tyvärr bara kan ett par ord på franska).

Jag rekommenderar Falskmyntarna (som kom i ny svensk utgåva för ett par år sedan, så även Den Omoraliske som jag bara läst på engelska, där den heter The Immoralist)... eller hans självbiografiska Om Icke Vetekornet Dör, där man får reda på en massa anekdoter (många var rörande, många - förmodligen oavsiktligt gjort av Gide - så roliga att jag fick skrattanfall... det kan ha varit eftersom jag vill minnas att jag var ganska berusad första gången jag läste den... men förmodligen inte eftersom jag skrattat åt dem flera gånger... speciellt en lilljulafton då jag var nästan insnöad i min lägenhet tillsammans med min syster... ack, härliga tider...) och kan läsa om hans äventyr i Nordafrika och hans vänskap med Oscar Wilde. Eller den helkvicka Prometheus Illbound, en modernare tolkning av Prometheusmyten. För att inte tala om den härliga Jordisk Föda som han skrev när han var ung. Oscar Wilde var tyvärr inte så glad i den. Men det gör ingenting, för jag, likt min käre Wilde, bryr mig inte särskilt mycket om vad andra tycker.

Titta vilka fina kläder Gide bar!

söndag 10 juni 2012

Söndag, blodiga söndag!

Idag är en sådan dag där det mesta känns ganska meningslöst, så jag sätter in en bild på coola Jean Cocteau, för att sedan läsa Tre män i en båt av Jerome och titta på massor med QI.

lördag 9 juni 2012

Stephen Fry och sådant

Efter en fredag fylld med vin, gott sällskap och The Clashmusik på en klubb blev det second-handdags, vilket är passande en sådan här trött lördag. En kär vän som tecknar, målar och är intresserad av bildkonst hittade en fin barnbok (var det Tummelisa, eller börjar jag bli gammal och senil på riktigt?) illustrerad av Elsa Beskow. Själv hittade jag lite pocketböcker, bland annat Stephen Frys Lögnaren som jag läste för ett par år sedan och tyckte mycket om. Jag tror dock att det är läge att läsa om den snart. Jag älskar pocketversionens tjusiga omslag! Och Stephen Fry är alldeles underbar, som författare, som skådespelare och... som sig själv, helt enkelt. Jag är platoniskt kär i den där mannen. Jag har lite lagom lust att titta på ett avsnitt QI eller två.


fredag 8 juni 2012

När oskulder kysser

Jag läste nyss ut "När oskulder kysser" av Per Hagman och förstår inte. Förstår inte syftet med den. Ibland var den bra, ibland var den dålig och ibland var den bara märklig. Det är som flera olika romaner i en, först handlar det om en sak, sedan om en helt annan och till slut om en tredje och så många twists and turns och missförstånd att man blir helt matt till slut. Dessutom hade jag svårt att känna sympati för någon av karaktärerna, det var bara egoism och ilska och svek och missförstånd på missförstånd på missförstånd.

Brudlitteratur

Jag har börjat en distanskurs för sommaren som handlar om chick lit. Och det innefattar ju förstås att läsa en massa chick lit. Jag kommer bege mig till biblioteket i nästa vecka, och det med skräckblandad förtjusning. Chick lit är inte min genre om man säger så. Dessutom är det väldigt viktigt för mig att böcker är välskrivna. Aj, aj, aj. Men det ska bli roligt! Jag hoppas att jag hittar några relativt välskrivna - eller åtminstone underhållande! - böcker. Alltså sådana som inte bara handlar om märkeskläder, skor och heteronormativitet. Det ska bli roligt att läsa böckerna med feministglasögonen på sig. Fast jag misstänker att de där glasögonen sitter rätt hårt fast framför mina ögon i vilket fall.

Jag borde ju faktiskt inte vara så fördomsfull att jag utgår från att alla brudbokshuvudpersoner är neurotiska, klumpiga och charmerande damer i trettioårsåldern som letar efter Den Rätte tillsammans med några hysteriska tjejkompisar och kanske någon söt och fjollig bögpolare. Men jag läste en del chick lit när jag var i tolv- till sextonårsåldern och det fanns ju definitivt många bottennapp. Och böcker som liknade varandra något ofantligt. Men Marian Keyes gillade jag - och gillar fortfarande. Hon har ett träffsäkert och kvickt språk, och vet hur man blandar högt och lågt, humor och svärta och så vidare.

Denise Rudberg är obligatorisk i kursen. Det ska bli roligt. Min mamma sade att "Mathilde" var något av det sämsta hon någonsin läst, nämligen. En bok hon  lånade ut till mig enbart för att den var så usel, och då gillar hon ändå att läsa lite lättsmält underhållning som inte behöver vara särskilt välskriven.

torsdag 7 juni 2012

Med livet framför sej

Hur ofta kan man egentligen på rak arm rekommendera en bok hur varmt som helst efter att ha läst mindre än 30 sidor? Det har inte hänt mig ofta såvitt jag vill minnas, men det var i vilket fall så när jag började läsa "Med livet framför sej" av Émile Ajar (eller, ja, Romain Gary var det ju egentligen han hette) för någon dag sedan. Språket. Språket!! Jag blev road, fascinerad och imponerad och ville skriva ner citat hela, hela, hela tiden. Huvudpersonen, den lilla gossen Momo (en "horunge" som bor hos den ex-prostituerade madame Rosa), var helt underbar med sin barnsligt oskuldsfulla och samtidigt gammal-världsvan-farbrorsaktiga jargong. Vissa formuleringar fick jag läsa om flera gånger för att greppa hur härliga de var. Titta bara!

"Juden ifråga träffade jag aldrig, ty madame Rosa gömde honom. Dom hade lärt känna varann när dom av misstag inte blev utrotade i det judiska vårdhemmet i Tyskland, och då svor dom på att ingen mer skulle få tag i dom. Juden satt nånstans i ett franskt kvarter och tillverkade falska papper som en galning. Tack vare honom kunde madame Rosa precis som alla andra människor visa upp papper på att hon inte var sej själv. Hon sa att dom där papperna var så äkta att inte ens israeliterna kunde bevisa nånting mot henne. Fast förstås kände hon sej aldrig riktigt säker, för det gör man ju inte förrän man dör. Här i livet är det rena paniken."


Vilken språklig fantasi! Dessutom har Momo ett paraply vid namn Arthur, och det borde väl egentligen räcka för att boken ska vara utmärkt. Läs för sjutton!